Den nya paviljongen i Örebro Stadspark föreslås som en lågmäld men tydligt definierad struktur i parklandskapet – en plats för vila, möten och vardagliga ritualer, inramad av grönska och vatten. Byggnaden placerar sig varsamt på den plats där dess föregångare kommer att rivas. Siktlinjer mellan träden bevaras och förstärks, och där kontakten med den intilliggande Svartån blir en fortsatt del av upplevelsen.

Byggnadsvolymen är uppbyggd som en serie sammanfogade kroppar kring ett öppet, genomgående rum. Den centrala passagen fungerar både som entré och som ett offentligt stråk genom byggnaden – ett filter mellan parkens olika rum. Här suddas gränsen mellan ute och inne ut genom generösa glaspartier i full höjd, vilket skapar visuell transparens och ett kontinuerligt flöde av ljus.